thea holmqvist - foto och vardag

Kryper ner i sängen och kurar ihop mej till en boll, under dubbla täcken och med svartvita tjocksockar på mina frusna fötter. Inatt drömmer jag om allt som gör livet så fint. Sov gott ♥

Kärlek. Skriva radera skriva radera sudda sudda åh. Det är så fint och så fult, allt och inget, och ingenting som man egentligen kan sätta ord på. Hur ska man kunna beskriva känslan av fullkomlig trygghet när man fullkomligt kan lätta sitt hjärta och gråta ut i en förälders famn? Hur ska man kunna beskriva hur mycket skratten (som skulle glittra och gnistra om de var synliga för blotta ögat) med vännerna betyder? De där som kan lätta tyngder från ens axlar och lyfta stenen ur magen? Hur ska man kunna beskriva känslan när man hittar den där förlorade delen av sin egen själ i den där fina pojken som vänder hela ens liv uppochner och man vill inte ens tänka tanken på vad vars eller vem man vore om den pojken inte existerade?

Ofta tänker jag på hur fruktansvärt lyckligt lottad jag är, som har världens finaste familj, vänner och pojkvän som alla ställer upp med varsinn axel som jag kan luta mej mot, som peppar och tror på mej, som lyser upp min dag och som kan göra mej så himla förbannad men samtidigt så himla lycklig. Jag hoppas att alla får uppleva alla olika former av kärlek, de må vara fina var för sej, men har man dem alla, ja då är man nog sådär rik som man som liten sa att man skulle bli när man blev stor, då är man rikast i världen.